Att lämna sitt barn på förskolan, hos dagmamman eller med en släkting kan vara en känslomässigt laddad situation. Separationsångest är en normal del av barnets utveckling, men den kan vara jobbig för både barn och föräldrar. Den här artikeln ger dig verktyg och förståelse för att hantera dessa stunder.
Varför uppstår separationsångest?
Separationsångest är en naturlig reaktion hos barn, ofta mest framträdande mellan 6 månader och 3 år. Barnet börjar förstå att det är en egen individ, skild från sina föräldrar. Denna insikt, kombinerat med ökad omgivningsmedvetenhet, kan skapa osäkerhet. Små barn har inte heller en fullt utvecklad tidsuppfattning. Som Anna Freud institutet, ett center i London inriktat på barns psykiska hälsa, beskriver i denna artikel, är separationsångest en del i barnets utveckling mot självständighet. Även om det är jobbigt, är det inte skadligt utan ett tecken på en hälsosam anknytning.
Intensiteten i separationsångesten kan variera. Vissa barn visar starka reaktioner, medan andra klarar separationer utan större problem. Faktorer som ärftlighet, familjedynamik och stress kan påverka, som Knodd beskriver. Barnets anknytningshierarki spelar också roll, där föräldern oftast är den primära trygghetspersonen, vilket Förskoleforum belyser.
Praktiska råd vid lämning
Det finns ingen universallösning, men en kombination av strategier kan underlätta. Här är några metoder:
Förberedelser
Förberedelser kan minska stressen. Prata positivt om förskolan. Berätta om roliga aktiviteter och, om möjligt, besök platsen tillsammans innan. Detta ger barnet en chans att bekanta sig med miljön. Man kan också läsa böcker om att börja förskolan, som föreslås på mama.expressen.se. Förbered även barnet genom att berätta vad som ska hända, använd enkla ord och en trygg ton, och låt barnet ställa frågor, enligt Anna Freud.
Vid själva lämningen
Här är några konkreta tips som kan underlätta:
Öva på separationer
Börja med korta stunder ifrån varandra och öka gradvis tiden. Detta vänjer barnet och bygger tillit, som påpekas av Raising Children Network.
Välj rätt tidpunkt
Försök att lämna barnet när det är mätt, utvilat och på gott humör. Enligt Pampers kan det vara bra att planera lämningen efter en tupplur eller måltid.
Skapa en avskedsrutin
En kort och konsekvent rutin signalerar att det är dags att säga hejdå och att du kommer tillbaka. Det kan vara en kram, en vinkning eller några uppmuntrande ord. Håll rutinen kort, det minskar ångesten. Som HealthyChildren.org påpekar, var konsekvent.
Var tydlig
Säg hejdå positivt och bestämt. Tala om att du går och kommer tillbaka, men tveka inte. Smyg inte iväg. Det är viktigt att säga hejdå. Bekräfta barnets känslor. Säg till exempel: “Jag vet att du är ledsen, men jag kommer tillbaka snart”. Att erkänna känslorna underlättar, vilket Knodd belyser.
Samarbeta med förskolan
En öppen dialog med personalen är ovärderlig. De har erfarenhet och kan ge råd och stöd. Berätta om ditt barns behov och strategier som fungerar hemma. Tidningen Förskolan beskriver hur förskolor arbetar med detta. Förskolepersonalen kan också förstärka relationen genom att uppmuntra barnet att berätta om dagen, vilket Children’s Hospital of Philadelphia nämner.
Efter lämningen
När ni ses igen, ge barnet en stor kram. Om barnet inte är glatt direkt, ta det inte personligt. Berätta hur glad du är att vara tillbaka och att du har saknat barnet, som Anna Freud institutet föreslår.
Tecken på separationsångestsyndrom
För de flesta barn är separationsångest övergående. Men ibland kan ångesten bli intensiv och ihållande. Om ångesten kvarstår i mer än fyra veckor, är starkare än normalt för åldern och hindrar barnet från vanliga aktiviteter, kan det vara separationsångestsyndrom. Detta kan yttra sig i intensiv gråt, vägran att gå till förskolan, svårigheter att sova ensam, mardrömmar eller fysiska symptom som magont, särskilt vid lämningar. Detta drabbar cirka 4% av förskole- och skolbarn, enligt Raising Children Network. MSD Manuals beskriver hur detta kan yttra sig i intensiv gråt och en ständig oro för den anhörigas återkomst.
När ska man söka hjälp?
Om ångesten påverkar barnets vardag negativt, sök professionell hjälp. Symptom kan inkludera, som beskrivet av Kunskapsstöd för vårdgivare: vägran att gå till förskola/skola, svårigheter med fritidsaktiviteter, rädsla för att vara ensam och sömnproblem. Kontakta i första hand BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin) eller vårdcentralen för en bedömning. Du kan också vända dig till skolkuratorn eller barnets läkare. Många kommuner erbjuder också föräldrastödsprogram. Det finns effektiv hjälp, och många barn mår bättre med rätt stöd, som The Royal Children’s Hospital Melbourne betonar.
Vart vänder jag mig för stöd och hjälp?
Om du känner dig osäker eller behöver mer stöd, finns det flera ställen att vända sig till:
- BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin): Erbjuder bedömning och behandling för barn och ungdomar med psykisk ohälsa.
- Vårdcentralen: Kan ge råd och stöd, samt remittera vidare vid behov.
- Skolkurator: Finns tillgänglig för elever och föräldrar i skolan.
- Barnets läkare: Kan ge medicinska råd.
- 1177 Vårdguiden: Ger information och råd om vård och hälsa. 1177 Vårdguiden
- BRIS (Barnens Rätt i Samhället): Erbjuder stödlinjer för barn och vuxna. BRIS
Sammanfattning
Separationsångest är en normal del av barns utveckling. Genom förberedelser, tydliga rutiner och samarbete med förskolan kan du underlätta lämningarna. Kom ihåg att vara lyhörd för ditt barns signaler och sök professionell hjälp om ångesten blir överväldigande eller påverkar vardagen negativt. Det finns bra stöd att få.
